Alltså, vilken dag. Först julavslutning i Kyrkan där barnen sjöng. Sedan hämta tårta på kondis, åka till Miniboden och byta kläderna som Anja grät av missnöje över i går kväll. Efter det åkte vi hem och röjde det sista innan jag åkte iväg och hämtade två barn på fritids som skulle vara med på  Anjas kalas som började kl 13. (Hon fyller 7 år om 5 dagar.)

Jag hade såklart inte sagt till flera föräldrar att de skulle ta med ytterkläder men det fanns ett lager här hemma så det räckte att låna ut. De fick vara ute ett tag innan de kom in för att öppna paket. Sen blev det tårta och 12 ungar åt nästan upp en 20-bitars-tårta. Helt otroligt. Istället för godispåsar, skattjakt eller fiskdamm blev det en skål med godis på TV-rumsbordet som de fick plocka fritt ur. Lättsamt ska det va och det blir nog min melodi på ungarnas kalas i framtiden. 

När alla ungarna åkt hem så var jag och Towa till Sperrings och hämtade ut hennes pris från Julskyltningen. När jag väl var där så blev det både hemlån av nya bågar samt en tid i januari för en synundersökning. Jag hittade ganska fräna bågar som jag vill ha.

På Ica blev det Taco-tillbehör och beställning av korgar.

Min pappa har fått ett inflamerat knä. Han har ätit penicillin i 1 vecka men det har inte blivit bättre. I går sa jag åt honom att ringa och kolla om de fått svar på hans prover och om han inte gjort det när jag rinde upp vid 11 så skulle jag göra det. Självklart hade han inte gjort det så jag ringde och fick en ny tid. Han fick ny penicillin samt sjukskrivning på ½-tid. Lite imponerande att han fått en halvtid. I går fick han inte belasta benet, de hade inte ordnat så han fick kryckor och i dag så ska han till och med kunna jobba halvtid. Snacka om snurr, hur ska man kunna veta vad man egentligen få göra.

Hur har ni det med klappinköpen?

Vi har bara några enstaka kvar och det är utan att ha gjort en vända till Östersund eller Mora. Nu är det bara att köra gasen i botten och göra resten. Ta det lungt i stressen gott folk.

Nu går det megafort.

Hur skall detta gå. Inte nog med det så fyller min pappa 60 år också den 22. Dit är det bara 8.

Vad skall man ge honom eller göra för honom då?

Tips mottages tacksamt.

I morgon är det som vanligt. Hur gött som helst måste jag säga. Det ska bli skönt och roligt att gå till jobbet. Jag har verkligen längtat för jag är hellre på jobbet än hemma med magsjuka.

Towa ohc jag låg och myste i morse när vi vaknat och så sa hon så här:

- Om ett år kan inte du och pappa få fler barn. (Towa)

- Nähä, varför då? (jag)

- då är pappa för gammal. (Towa)

 Då skrattade jag högt inombords. Det var alltså Per som är för gammal, inte jag. Det är det viktiga. 

Jag och Towa har varit ute och grävt lite snötunnlar och gått med Bamse. Det var otroligt skönt ute. Visst är man lite trött och det går lite segt med maten men vad gör det när man ändå kunde ut och andas frisk luft.

När vi hämtat Anja på skolan så fick de baka lite pepparkakor. Gud vad glad de blev. De fick dela på en halv pepparkaksdeg så kan de baka lite mer en annan dag.

Nu i kväll så har snön börjat komma igen. Det har kommit en hel del faktiskt. Spännande. Hoppas verkligen att det får ligga kvar. Det var några år sedan som vi hade snö hela december i såfall. För två år sedan hade vi en grön jul o ett grönt nyår. Per och Rune var ute och jagade älg på nyårsafton och såklart fick hunden fatt på älg och tänkte inte alls fira tolvslaget med oss. Men det var då det. Nu är det vitt och det är huvudsaken.

Vi har även haft strömavbrott i kväll. Det var aldeles svart både inne och ute och man hade inte ens ledsyn. Tur man visste vart det finns en ficklampa som man kunde famla efter. Towa var ensam på övervåningen och skrek rätt ut. Usch var rädd hon var och jag tycker faktiskt det är lite kusligt med. Fördelen med mörkret är att jag fick tända rätt många ljus här hemma så det blev lite mysstämning. Towa fick sitta med min bärbara dator och titta på film så det blev lite lugnare för henne med.

Livet börjar återvända. Efter helgens sjukdom så mår jag ganska bra. Det blir inge jobb förrän på torsdag visserligen men det beror på att magsjukan spred sig till övriga familjen. Towa blev sjuk i natt och hon har legat sovandes i vår säng omvart annat i soffan. Det är inte förrän vid 8 i kväll som hon började röra på sig. Huga vilket elände....men nu så finns det hopp om en magfrisk jul

Ute är det väldigt vackert med all den vita snön. Några decimeter till nu så blir det så bra i både skidspår och skidbackar.

• En spahelg
• Minst en veckas solsemester
• en Bishon frise (http://www.bichonfrise.se/)
• Nya vardagsrumsmöbler
• Löneförhöjning
• Ny mobiltelefon (vad rekomenderar ni)
• En Ipod med mycket minne
• En portabel Hårddisk
• En trådlös skrivare

Det kommer nog mer här med.

Här kommer Towas önskelista (och hennes stavning med):

• My litel pony - Skoter med pony
• Wii
• Spel till Wii
• slrodslpr (Ska vara Skridskor)
• hundrobot
• Cella Fashions med tillbehör: http://www.lekmer.se/leksaker/Cella
• Cool Cards
• Dator
• Ny mobiltelefon med många spel på

Det kan bli påfyllning

Här kommer Anjas önskelista (och hennes stavning med):

• TV
• Dator
• Jete stora papper
• hund
• katt
• häst
• film - Astrid Lindgrenfilmer
• Smyken
• Mobiltelefon
• Maj liter pony saker med pony
• skoter
• fisk till akvariet
• longt hår
• Pengar 1000+1000
• Wii med spel
• bär bar devede
• Mic.
• Cella Fashions med tillbehör: http://www.lekmer.se/leksaker/Cella
• Cool Cardz studio som finns på Claes Ohlsson.
• Möbler till dockskåpet Lundby

I somras så avled min mamma. Bara så där, hux flux utan att förvarna. Eller kanske det var så att hon hade förvarnat utan att vare sig hon eller vi förstod det. En vacker solskensdag i juli, 20:e, mitt på dagen så dog hon.

Min ena brors dotter var där vid hennes sida. Bara 17 år men vilket otroligt jobb hon hade gjort innan hon ringde mig och sa att något var konstigt. Hon och hennes kompis.

Utan dem hade mamma inte fått ett sådant fint slut som hon fick den dagen. Sannolikehten att hon skulle dö ensam var stor. Mamma var en sådan person, men ändå inte. Hon var en osocial men social person.

När N hade ringt och sagt att det var något konstigt med mamma så hade jag precis sadlat hästen som vi hade på foder i tre veckor. Jag fick med mig svärmor och vi åkte upp.

När vi kom dit så satt mamma på en rullator i dörröppningen med hängande huvud och stängda ögon. Det såg ut som hon var medvetslös, kanske var hon det men troligen inte.

Jag ringde 112, vi fick ner henne på golvet, gjorde Hjärt-lung-räddning. Ambulansen var på väg.

Innan den kom så såg jag att mammas tår börjat bli blå. Då förstod jag...hon var borta, för alltid.

Att få prata om det som hände är nog mer viktigt för mig än för andra att få höra och fråga. Jag var den som organiserade allt. Kollade kring bouppteckning, ordnade med tid för att planera mammas begravning med mina 3 äldre bröder, fixa med prästen och sånger till begravningscermonin, ringa till mammas vänner. Ja, jag bara gjorde och egentligen så borde jag ha stoppat mig själv och funderat på livet, döden och saknaden. Men samtidigt så kanske det var så jag behövde göra för att komma igenom.

Min mamma var speciell. Hon valde mansyrken i en tid som det inte alls var OK i andras ögon. Hon jobbade  skogen, körde dumper när man dämde Svegssjön, hon drev en bondgård och det kvinnliga hon hade var hennes intresse för trädgård och handarbete. Hon virkade otroliga dukar, stickade sköna tröjor och strumpor och hon hade gröna fingrar i trädgården. Det var min mamma det. Tyvärr var hon som en 80 åring på slutet trots att hon bara var 66 år.

Fredag och lördag har jag varit i mamm.-as hus och plockat och röjt tillsammans med syskon. Alla kan inte komma men samtidigt så undrar man mycket varför. På fredagen så tändes en rishög på täckten och där slängde vi mycket av det som mamma inte kunnat slänga genom åren. Hon hade till och med sparat kläder från när jag var tonåring. :-)

Det blev lite minnen som passerade i mina händer.

Jag är tacksam att jag har syskon. Det är dem jag kan vara ledsen med, arg på, arg med och prata med även om vi kanske inte har världens bästa relation till varandra.

Idag så har jag varit i kyrkan där man hedrat alla som avlidit under året. När mammas namn lästes upp så blev jag berörd och ledsen utan att tårarna kom. Jag saknar dig mamma. Jag saknar din envishet. Din kamp i livet och hur du gjorde allt DU kunde för att skämma bort barnbarnen.